Detta skriver DN om i sin artikel "Allt färre arbetar med det de har pluggat till" (http://www.dn.se/ekonomi/allt-farre-arbetar-med-det-de-har-pluggat-till). Där skriver de att bara 20 % av systemvetarna som kommer nyexaminerade har fått ett jobb. Och andelen av de som faktiskt fått jobb sitter med sådana som ändå är under deras utbildningsnivå.
Och ändå fortsätter vi att utbilda oss för att vi fortfarande hoppas på att vi ska få mer kött på benen inom ett ämne, en specialistkunskap. Men utanför alla s.k yrkesutbildningar så handlar det istället om att få en kunskap om att ifrågasätta arbetsmarknaden, samhället, systemet. Att våga ta för sig och att våga säga ifrån. Att veta ens skyldigheter och möjligheter. Men hur ska vi då kunna tillämpa denna kunskap till ett framtida jobb?
Samtidigt så menar generaldirektörn på Arbetsförmedlingen att vi inte heller ska söka jobb som inte passar oss eller som vi inte har förutsättningar för eller kvalifikationer för (http://www.dn.se/ekonomi/soka-fel-jobb-gynnar-ingen), och där kan jag hålla med lite då jag förespråkar att man lägger ner mer arbete på en handfull arbetsansökningar, anpassar och personifierar alla sina personliga brev, än att ha en standardmall och bara pepprar ut ansökningar.
Det är lite där min funktion kommer in. För inte skulle jag kunna stå här och förespråka att jag gärna ger gratis rådgivning till folk som skriver CV och personliga brev om jag skulle tycka att standardmall och 100 arbetsansökningar är det som gäller. Nej fram för mer kvalitet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar